Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Mellow Dramatic Avenue
Transmission, 2012
Skivbolag: Kakadua Partnership
Av: Jesper Robild
Publicerad: 2012-01-16
Hemsida: mellowdramaticavenue.com

Obs! Denna recension kan innehålla spår av name dropping. Jag känner att jag inte är jättebekant med Mellow Dramatic Avenue’s förmodade influenser, och för att samla tankarna och göra ”Transmission” någon slags rättvisa ur mitt eget perspektiv får jag väl ta till denna funktionella metod.

Med ”Transmission” vill bandet presentera en mer atmosfärisk sida, och det skulle jag säga att de lyckats med jämfört med det gamla material jag bekantat mig med. Produktionen i stort är lugn, avslappnad och superb, och i synnerhet gitarrljudet är väldigt snyggt. Just gitarrerna påminner en hel del om Kent, och visa delar (bland annat introt till Room 303) är direkt plankade, men musiken som helhet ger inte intryck av något plagiat.

Jag tänker mig ett mer organiskt The Radio Dept., sången ger mig vibbar av Mark Linkous men det finns även tydliga spår av en lite snällare David Bowie. Jag kan inte riktigt sätta fingret på någon mer referenspunkt, men jag antar att det stavas INDIE. Värt att sägas kan också vara att detta inte låter det minsta svenskt i mina öron.

Skulle man blanda nämnda band/artister hade det uppstått en superb smörgåstårta, men ”Transmission” blir dock lite väl slätstruken, inte särskilt originell och det krävs ett par lyssningar för att den ska uppskattas. Mysiga Time to let go fångar mig direkt och får mig att vilja tippa över betyget ett snäpp. Det episka slutet på Until we carry on kunde gärna fått bli en avslutning med pompa och ståt – nu följs den av två ointressanta låtar.