Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Jonathan Johansson
Popadelica, Huskvarna
2011-05-07
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2011-05-09
Hemsida: www.jonathanjohansson.se

Jag plockade upp Ep:n. Blev hänförd. Fick hybris. Plockade även upp albumet. Hittade russin, gillande inte hela kakan. Glömde bort Jonathan. Såg Alltid Ensam på P3 Guld. Blev kär i Jonathan igen. Återigen glömska. Sedan Popadelica 2011. Tre år senare.

Banalt. Jag vet. Men så gick det faktiskt till. Och tacka gudarna för det. För jag kommer nu på vad det var som inte fick mig att helt digga ”En hand i himlen” när den väl dök upp, i fullängdformat. Låtarna ska upplevas live för den totala dimensionen. Först då kramar handen hjärtat på allvar. Eller är i himlen. Livs levande är Jonathan en helt fenomenal upplevelse. Trots att klädseln är svart och rörelserna begränsade. Det handlar om så mycket mer, om att förmedla känslor och musik till exempel.

Låtarna från första plattan gör sig bra i svulstigare kostym, men vi bjuds även på nytt material, en ny skiva är på intågande, och det märks att Jonathan har växt. Letat fler uttryck. Sträckt ut fler händer. Nya singeln Blommorna är redan nu en klar favorit. Upplevelsen är intensiv, ibland tittar postrocken fram, ibland är 80-talet ständigt närvarande, ibland är det bara stillsamt vackert.

Det är alltid en sällsam balansgång att skriva texter på svenska, framförallt då man rör sig inom det något vemodiga området som Jonathan gör. Antingen lyckas man eller också gör man det inte. Jonathan balanserar mer än väl. Kanske ska han även tacka det ytterst kompetenta bandet som backar upp. Upplevelsen kvarstår, jag lämnar teaterladan på Popadelica 2011 som en något mer lycklig och hänförd människa.