Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

I Am Ghost
Lovers' Requiem, 2006
Skivbolag: Epitaph
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-10-10
Hemsida: www.iamghostmusic.com

Tänk er att lyfta den där orkestralt bombastiska stämningen som brukar rama in Cradle of Filths kompositioner ur sitt sammanhang och applicera den i en helt annan kontext. Det är precis vad debuterande I Am Ghost från Kalifornien gör.

De tar allt det där med ödesmättade keyboards, stora körer, gothromantisk inramning och allmänt välproducerat mörker, till användning för att piffa upp sin emotionella skrik och sjung-metal. Det fungerar alldeles lysande. I grund och botten spelar I Am Ghost samma trendriktiga musik som så många andra jänkarkonstellationer. ”Lovers’ Requiem” låter mycket My Chemical Romance och Avenged Sevenfold. Men just greppet att göra det hela teatraliskt, att stoppa in en nedstämd vampyr här och där lyfter I Am Ghost långt förbi konkurrenterna.

Gruppen skulle klara sig bra även utan de snygga tilläggen. De gör nämligen sitt lättillgängliga mangel riktigt bra. Steven Juliano och Kerith Telestai kompletterar varandra bra som vokalister och ”Lovers’ Requiem” har några riktigt mörka refränger att döda för. Titelspåret, Killer Likes Candy och This Is Home skrivs högt upp på min playlist. Faktum är att greppet aggressiv vers, skönsjungen refräng inte alls känns uttjatad i I Am Ghosts tappning.

Men så faller bandet i precis samma fälla som så många av dess jänkarkollegor. De börjar kladda med Iron Maiden-harmonier. Det är meningslösa solon hit och tvillinggitarrer dit. Varför kan det inte räcka med hårt kontra vackert, med kompakt kontra sirligt? Varför måste amerikanska trendgäng alltid förlänga sin musik med någon form av musikalisk ekvilibrism? Det gör inget annat än förstör. Utan dessa klassiska ingredienser hade ”Lovers’ Requiem” varit en kajalkladdig genreledare för missförstådda ungdomar. Nu reducerar sig gänget till viss del. Det är dock ändå ett av årets vassaste album inom genren.