Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

I Am Ghost
Those we leave behind, 2008
Skivbolag: Epitaph
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-10-17
Hemsida: www.iamghostmusic.com

Merparten av de mörkt gothiska domedagsarrangemang som gjorde förra långköraren ”Lover’s requiem” så spännande har skalats bort den här gången. Istället framträder I Am Ghost som ett betydligt mer klassiskt metalcoreband på ”Those we leave behind”. Med en viktig skillnad. Orkestern tycks ha transformerats till en hitmaskin inför den här resan.

Jag gillade mörkret på förra plattan. Framförallt gillade jag gruppens sätt att skruva till formatet och leka med teatraliskt kajalkladdiga keyboards och stämningar istället för att bara trampa plattan i mattan. Till en början känner jag mig därför en aning skeptisk inför gruppens tydliga steg mot alldagligheten. Men det visar sig snart att ”Those we leave behind” är minst lika bra som sin föregångare.

Visst är det en platta som är betydligt mer konventionell, men det här är tuggummicore av yppersta märke. I Am Ghost har satsat stenhårt på refrängerna som envist häftande plåster går raka vägen upp i huvudet. Bästa exemplet är vitamininjektionen So, I guess this is goodbye som trallar sig in i medvetandet med enorm intensitet. Verser och skrik och skrän-arrangemang må vara bristfälliga, men när det kommer till refränger är I Am Ghost mästare.

Mindre My Chemical Romance och mer Simple Plan den här gången. Vad som är bäst är hugget som stucket. ”Lover’s requiem” är väl en aning mer originell, men ”Those we leave behind” har fler odödliga refränger. Att slå ihop dem båda till en tredje platta borde förmodligen vara ett säkert kort att satsa på.