[stäng]

Sarah Blasko As Day Follows Night, 2010 Skivbolag: Dramatico Av: Alexander Hellgren Publicerad: 2011-02-05 Hemsida: www.sarahblasko.com

---

När jag håller den här skivan i mina händer, vänder och vrider på den, är det två saker jag lägger märke till. Ett, australiensiska Sarah Blasko är väldigt snygg. Två, skivan är producerad av Björn Yttling (Peter Bjorn and John, plus en hel del producentuppdrag åt stora artister), vilket borgar för kvalitet. Summering, gud vilken stereotyp könsuppdelning jag utövar. Jag skäms och trycker genast igång skivan.

Down on love inleder ”As Day Follows Night” med stämningsfulla pianoslingor och en minst lika vacker sångröst, som för tankarna till en favorit på detta förhållandevis smala område, Feist. Sarah Blasko sveper på blott två och en halv minut med mig in i hennes förtrollande värld, precis som Anna Ternheim gjorde på sin debut. Det är de där lugna, rätt sparsmakade poplåtarna där magin ligger i melodierna och de stämningar som byggs upp. Det som får lyssnaren att visualisera bortom rummet och stereon, se bilder av naturen och känna vinterkyla och sommarkvällsvärme.

Jämför till exempel känslan du får av All I want och Hold on my heart, som att jämföra två årstider och antingen frysa eller ta av dig tröjan. Det är en imponerande förmåga att förmedla, både av musiker och sångerska. En sångerska som lyckas vara sådär luftigt cool som jag bara kunde drömma om att själv vara. Musiken fortsätter i mångt och mycket på det inslagna temat, det är sparsmakat men klädsamt utsmyckat med stråkar, saxofon och vispande jazztrummor. Gott så. Det bästa spåret, tidlösa Lost & defeated, ligger redan innan skivan tagit slut i en playlist för att lyssnas på om och om igen.

Efter att skivan snurrat klart känns det som att jag vaknat upp ur en vacker dröm. Sarah Blasko lyckas röra vid någonting inom mig. Det går att hitta invändningar mot skivan. Den viktigaste, behövs det en sådan här skiva till? ”As Days Follows Night” bryter ingalunda ny mark och någonstans kan även jag känna att ”ja, det här har vi ju hört rätt många gånger förut”. Men, bra låtar är bra låtar och bra känslor erhållna av låtar är enbart positivt. Däremot falnar variationsrikedomen emellanåt och några av spåren blir alltför snarlika. Men trots att siffran bör ses med ett bifogat minustecken, vill jag ändå ge Sarah Blasko ett betyg hon förtjänar. Bra låtar ska få värdig kritik.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer