Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Mr. Brown
Mellan tre ögon, 2006
Skivbolag: Transubstans
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-01-17
Hemsida: -

Någon som minns South Park-avsnittet ”How to eat with your but” (säsong fem)? Episoden där de stackars makarna Thompson kommer till byn i sökandet efter sin förlorade son, som i slutändan visar sig vara Ben Affleck. Herr och fru Thompson är inte som alla andra, de har nämligen stjärtar istället för ansikten, något som självfallet är vansinnigt roligt. Vart vill jag då komma med detta? Jo, på omslaget till ”Mellan tre ögon” möts vi av en precis likadan varelse. Mr. Brown generar omedelbart ett stort plus i kanten. Det är möjligt att jag är oerhört pubertal och tramsig, men tänk omslaget, bandnamnet och skivtiteln i symbios. Humor bör premieras!

Luras nu inte att tro att detta är tramsig eller plojfylld musik. Att Transubstans återutger den här plattan, daterad 1977, beror enbart på att den innehåller kvalitativ musik. Mr. Brown föll vid releasen offer för den framrusande punken och hamnade således i skymundan. Nu är dock förhoppningen att världen ska vara redo för gruppens symfoniska rockmusik.

Jag är definitivt redo. Mr. Brown målar med stora penslar och bjuder sina lyssnare på atmosfärisk och långa stunder storslagen musik. De breder ut sig i långa låtar och använder sig av piano som främsta vapen, något jag verkligen uppskattar. ”Mellan tre ögon” rymmer en lång rad vackra melodier och medryckande tangentslingor. Det är onekligen musik som håller än idag.

Grunden ligger i symfonisk rockmusik. Till det adderas sedan eftertänksamhet och en rejäl portion folkmusik. Inte i den meningen att det spelas ren folkmusik, med alla dess attribut, men många melodier är uppenbart inspirerade av den världen. Vad som ligger Mr. Brown lite i fatet är dock att de ibland tappar sin träffsäkra framtoning och bara låter flummiga. Det finns partier på plattan som verkligen skriker 70-tal. Jag ska inte säga att det är prog, men det finns antydningar.

Mr. Brown ska vara stora, de ska jobba med yviga gester. När de gör det är de mycket bra. De övriga partierna klarar jag mig utan. Lyckligtvis är de i minoritet. Sammantaget är det här köpvärt, med omslagsvitsen som extra köpargument.