Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Mäbe
Söker Lögner, Får Sanningar Till Svar, 2010
Skivbolag: Twofaced Productions
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-04-22
Hemsida: www.mabe.nu

Mäbe har hängt med länge nu. Det är mer än fem år sedan jag för första gången korsade sångarens (som nu låtit sitt namn bli epitet för ett helt band) väg och ungefär lika länge sedan jag första gången recenserade en av hans demoskivor. Sedan dess har mannen en lång rad gånger, till min belåtenhet, suttit i stereon och låtsats vara Thåström så väl text-, som sång- och kompositionsmässigt. Men det är inte förrän nu, när det står 2010 i almanackan, som det tillslut kommer en skivbolagssläppt fullängdare.

Det hade emellertid kunnat ske betydligt tidigare inbillar jag mig. ”Söker Lögner, Får Sanningar Till Svar” spelades in redan 2007 och har uppenbarligen legat på halster sedan dess. Dessutom känns en hel del av materialet igen. Det handlar om låtar som spridit ljus från demoinspelningar sedan länge och här uppstår plötsligt ett stort problem.

Nyinspelningarna av låtarna känns helt enkelt inte riktigt tillfredsställande. Det är så klart mer kräm i ljudet än under demodagarna och Mäbes raspiga Thåström-stämma är sig lik, men det känns plötsligt plattare. Låtarna engagerar inte alls på samma sätt som de gjorde under demodagarna. Spår som Alla hjärtans dag och Bortom alla förbud har inte alls samma lyster när de framförs på ”Söker Lögner, Får Sanningar Till Svar”.

Den ofrånkomliga känslan är att det smugit sig in lite för mycket allvar hos Mäbe. Sångaren blänger bistert på oss från skivomslaget och tonen som genomsyrar plattan är snudd på pretentiös i överkant. Jag associerar till den lidande konstnären som vill tro lite för mycket om sig själv och det egna budskapet. Något som givetvis aldrig är särskilt positivt.

Mörkt industriell rockmusik, hur dyster den än må vara, måste ha lite distans bakom alla distlager, en distans som jag alltid upplevt att Mäbe haft där, annars blir den lätt löjlig. Nu menar jag inte att Mäbe och ”Söker Lögner, Får Sanningar Till Svar” är löjlig, så illa är det inte. Men anslaget är så allvarligt och inspelningarna lite för själlösa för att det ska kännas rätt. Då är det plötsligt väldigt enkelt att plocka fram plagiatstämpeln och hänvisa till en tidigare storhet.