Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Engel
Threnody, 2010
Skivbolag: Season Of Mist
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-11-12
Hemsida: www.engelpropaganda.com

Engel är i högform. Six Feet Deep är som en riktigt lyckad julafton med hårt och mjukt i en perfekt avvägd blandning och därpåföljande radiohiten Sense The Fire vet var den sitter. Jag anar stordåd och göteborgarna andas modern briljans.

Men njet. Roligare än så blir det inte. Okej, semiballaden To The End är riktigt tjusig, men i övrigt består ”Threnody” efter den potenta inledningen mest av trötta klyschor och oengagerande musicerande. Engel står vankelmodigt och svajar mellan klassiskt göteborgska thrashriff och inställsamt tillrättalagda refränger. Man jobbar envist med att behålla metalcreden samtidigt som musiken ska tilltala på bred front och det blir till ett problematiskt pendlande mellan att inte riktigt våga och att trycka gasen i botten. Resultatet blir att alldeles för många låtar, till skillnad då mot Six Feet Deep där man verkligen lyckas, slutar som varken eller. Ganska meningslösa.

Det är när man konstaterat det som det börjar bli tydligt att väldigt mycket av gitarrarbetet är skåpsmat och att Magnus Klavborn bakom mikrofonen framstår som jobbigt gnällig lika ofta som potent skönsjungande. Jag skriver det igen, vankelmodigt. Inte alls så självklart som man hade kunnat förvänta sig av en uppföljare till annars ganska friska debuten ”Absolute Design”.

Bandet som tidigare bytt basister som en annan byter underkläder har nu dessutom också blivit av med sin karakteristiske (både till spelstil och utseende ) trummis Mojjo, även om han lirar på plattan, och det kommer naturligtvis att påverka bandet live. Lika mycket som jag faktiskt tror att det kan bli problem att klämma in många av de här låtarna sida vid sida med gamla storheter som Casket Closing och I Am The One utan att klasskillnaden märks.