Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Ludwig Bell
Jag har försökt förklara, 2010
Skivbolag: Razzia Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-09-15
Hemsida: myspace.com/ludwigbell

Ludwig Bell gjorde sig ett namn utanför den riktigt hängivna popmaffian i hemstaden Stockholm när hans band Dreamboy slutligen lyckades kläcka ur sig en skiva för ett gäng år sedan. Om än i mindre skala ska väl i ärlighetens namn sägas. När Bell nu släpper ett soloalbum är han fortfarande inte ett namn som klingar bekant på särskilt mångas läppar.

Men de flesta som stiftat bekantskap med Dreamboy och då inte minst fantastiska ”It Means The World To Me” tar sig givetvis an ”Jag har försökt förklara” med stora förväntningar. Ludwig Bell har bevisat att han har känsla för att svarva stiliga poplåtar och skriva texter som känns.

Vissa saker är emellertid nya under solen, språket är modersmålet istället för engelska på den här skivan och det lekfulla handlag med utfyllnadsinstrument som karakteriserar Dreamboy står tillbaka här. Om det är det, eller det faktum att förväntningarna är osunt stora som gör att skivan inte riktigt når hela vägen fram har jag svårt att svara på.

Men jag ska inte klaga. ”Jag har försökt förklara” rymmer flera riktigt fina stunder där Ludwig Bell på flera sätt försöker förklara att det där med kärlek faktiskt inte är så jävla kul alla gånger. Singeln Kärlek slutar alltid med bråk är till exempel rak och ärlig pop ämnad för historien.

Det enda jag kan känna är att det här hade kunnat bli ännu bättre. Helt fenomenalt bra om Ludwig bara kunnat leverera sången med sådan passion och desperation som i fina stunder som It Means The World To Me och What Have I Done. Då hade de här hjärtekrossande små serenaderna kunnat bli odödliga.