Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Moloken
Our astral circle, 2010
Skivbolag: Discouraged Records
Av: Anton Wedding
Publicerad: 2010-08-28
Hemsida: www.moloken.net

För att musik ska få tyngd krävs det mer än distade gitarrer, en droppad bas och hysteriska dubbelpedaler till bastrumman – min personliga åsikt är att det sistnämnda är ett onödigt påfund som ofta får musiken att förlora tyngd istället. Att få musik att låta tung på riktigt är ett knep som är lika svårt som att få musik att svänga ordentligt. En felplacerad ton, ett för högt tempo, ett alltför ihärdigt hamrande på något av instrumenten, eller bara en dålig produktion, kan få allt att fallera och bli ett bottenlöst hopkok av dist och låga toner.

Moloken inleder sin skiva ”Our astral circle” med att hänsynslöst släppa ett ton bly över oss. Melodierna är lika glädjelösa som gitarriffen är skoningslösa. De visar direkt att de kan knepet. Det är ingen tvekan om att Umeåkollegorna Cult of Luna har inspirerat. Vi får det norrländska mörkret serverat direkt på den tjäliga jorden. Rått och kompromisslöst.

Men ibland tappar de den där tyngden och hamnar fel med alltför mycket tröttsamt hamrande. Mörkret finns hela tiden kvar, men det förlorar sin funktion när tyngden slarvas bort. Det hade också varit intressant att se lite mer variation. Den aldrig upphörande vrålsången hade man kunnat varva med Nick Cave-liknande sånginsatser, på samma sätt som My Dying Bride gör och genom att lägga mer energi på låtskrivandet hade albumet blivit starkare som helhet.

Men Moloken ska ändå krediteras för sitt debutalbum. De vet hur man skapar blytung musik och med en mognadsprocess och lite starkare låtmaterial kan det här bli riktigt intressant framöver. Bäst på skivan är avslutande 11”12. En låt på över tolv minuter där Moloken får komma helt till rätta med det de gör och dessutom visar prov på skickligt låtskrivande.