Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Black Breath
Heavy Breathing, 2010
Skivbolag: Southern Lord
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-05-04
Hemsida: myspace.com/blackbreath

Det har snabbt uppstått en liten hype kring Black Breath i allehanda medier. Jag förstår precis varför. Just den här typen av musik som gör avsteg från konventionerna och vågar tumma på det lättillgängliga brukar ha en tendens att imponera på kritiker och folk som dagligen utsätts för så mycket musik att det lättsmälta blir för lätt att greppa. Därmed inte sagt att det här Seattle-bandet är ett nytt Dillinger Escape Plan, Mastodon, Isis eller annat sjukligt överhypat band rent musikaliskt, men fenomenet är detsamma.

I det här fallet handlar hypen snarare om ett sluskigt och smutsigt metalsound och i det här fallet är jag för ovanlighetens skull en av dem som stämmer in i hyllningskörerna. Kanske inte med full övertygelse, men i alla fall med gillande nickningar och flera plustecken antecknade i blocket.

Black Breath gillar sin death metal, det råder det inga som helst tveksamheter kring, men samtidigt har de en god hand med punkscenen. När de kör de två stilarna i en musikalisk mixer uppstår en brygd som är minst lika intensiv som den är murket ondskefull. ”Heavy Breathing” är fylld till bristningsgränsen med utbrott av ilska, smärta och rått förakt.

Jag drar paralleller till Tompa Lindbergs framlidna orkester The Great Deceiver. Här finns samma skramligt smutsiga ljudbild och den desperata känsla som svenskgänget en gång lyckades mejsla fram. Disten är lånad från Dismember och trumsmattret har snarare anknytning till en drängig punkscen än till metal. Det är en kul genrekorsning klart värdig sin hype.

Att det sen blir lite mycket med tio låtar har nog mer med mig och mitt musiköra än med Black Breath att göra. Jag hade förmodligen gått ännu mer i spinn om det här enbart rört sig om en ep.