Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Neil Young
Fork In The Road, 2009
Skivbolag: Warner Bros
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2009-08-05
Hemsida: www.neilyoung.com

Det är knappast någon hemlighet att de vid det här laget uråldriga bergens berg, Neil Young tycker om att gå sin egen väg, att impulsiviteten är minst lika vital idag som den alltid har varit. Här skrivs ingen musik för hitlistor, här skrivs musik som porträtterar livet; inget mer, inget mindre. Allt med varierat resultat förstås.”Fork In The Road” är Neil Young som vi alltid känt honom. Den gälla rösten, gospelkörerna, de samhällskritiska texterna, om allt från vår behandling av moder jord till vårt infantila ekonomiska system, och det ständiga vurmandet om det enkla livet. Spretigt men charmigt, det är ju Neil liksom.

Då kan man svälja lite boogie woogie (Get Behind The Wheels) och Neil goes hip hop (Cough Up The Bucks), för precis som alltid finns det ett guldkorn eller två, även på den här skivan. Bäst blir det förstås när Neil spänner på sig den akustiska guran och laddar slidegitarren för att ge sig ut på balladjakt (Light A Candle t. ex.). Det är lätt att glömma, men gubben är inte bara en superproduktiv låtskrivare utan även, fortfarande, en gudabenådad gitarrist. Sedan att vi hört allt det här förut, ”Fork In The Road” hade lika gärna kunnat ha skrivits för 30 år sedan, det hör till.

Råkar det vara så att man, av någon outgrundlig anledning, inte känner till Neil Young, och skulle vilja ha en crash course 101 ska man givetvis inte vända sig till ”Fork In The Road”, då är det ilmarsch iväg till ”After The Goldrush”, ”Harvest Moon” och grymt underskattade ”Mirror Ball” för att få hela spektrumet, som gäller – ”Fork In The Road” är precis som mastodontprojektet ”Neil Young Archives Volyme I [1963-1972]” (och här snackar vi verkligen arkiv. Del ett…) till för de redan frälsta. Jag vet bland annat ett par gubbar i Alingsås som nog nöjt lutar sig tillbaka och klappar sig lite förstrött på magen samtidigt som de konstaterar ”yep, Neil kommer alltid vara Neil.”