Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Lisa Ekdahl
Pärlor av glas, 2006
Skivbolag: SonyBMG
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-02-07
Hemsida: www.lisaekdahl.com

För den oinvigde är Lisa Ekdahl säkerligen mest känd för hitmelodin Vem vet som kom någon gång på stenåldern. Har man den i färskt minne känner man garanterat igen sig på ”Pärlor av glas”. Lisa har alltid haft en spröd, väldigt speciell röst som karaktärsdrag, så även här. Har man hört någon Ekdahl-skiva känner man igen hennes röst, that’s it. Angående passningen till Vem vet är rösten dock det enda som verkligen är sig likt i jämförelse med ”Pärlor av glas”. Det här alstret är inte alls lika lättillgängligt, utan snarare väldigt melankoliskt och eftertänksamt.

Den där rösten är både en styrka och en svaghet. Visst är den vacker, smått mystisk, men i de allra slöaste styckena tenderar den att låta gnällig och Lisas ibland märkliga artikulation blir upphov till irritation. Viktigt dock, de positiva sidorna överväger de negativa. Viktigt också, det är låtarna som verkligen lyfter fram rösten i granskningens ljus.

”Pärlor av glas” är en naken, väldigt utlämnande skiva. Den småtorra produktionen signerad Lars Winnerbäck lyfter fram rösten på ett trevligt sätt och Lisa Ekdahl får fritt spelrum med sin sång och sina texter. Det är lågmälda visor hon sjunger, men hon fyller dem med så mycket känsla att de framstår som större än de egentligen är. Det är en styrka. ”Pärlor av glas” kräver tid av sin lyssnare, men ger man den det finns en fin låtskatt att utforska.

Vraket är den självklara hiten, med lite högre tempo och Vem vet-vibbar (där kom den!). Men här finns andra, mindre direkta visor, som är minst lika bra. Ge det om du kan och Nästan glad berör och Ljug för mig älskling bär på en tilltalande mystik. ”Pärlor av glas” är inget mästerverk, men samtidigt en hemtrevlig lyssningsupplevelse. Ungefär vad man kan förvänta sig av Lisa Ekdahl med andra ord.