Joyzine.se






Recension - Skiva

The Nightingales
No Love Lost, 2012
Skivbolag: Cooking Vinyl Records
Av: Jesper Robild
Publicerad: 2012-05-15
Hemsida: www.thenightingales.org.uk

Post. Detta luriga prefix som tas till när… ja, vadå? Enligt pressutskicket är det brittiska kultbandet The Nightingales mer eller mindre pionjärer inom postpunken. Postrock förstår jag, det är väl när man använder rockinstrument utan att spela rock, eller hur? Det borde ju inte gå att applicera på punk tycker man. Fråga någon annan. Jag tänker inte Wikipedia-fuska utan erkänna att jag kan nada om genren. Än så länge. Med andra ord närmar jag mig ”No Love Lost” utan några förutfattade meningar, vilket känns värt att poängtera. Det eminenta bandet Joy Division måste uppenbarligen också spela postpunk eftersom The Nightingales, som bildades några år efter, måste dela klubbhus. Nu lämnar vi min okunskap. Musiken får tala för sig själv.

The Nightingales är svinbra. ”No Love Lost” är svinbra. Skivan börjar lite lojt om än ösigt, men i tredje och munspelsspäckade spåret The Done Thing sätter variationen igång. Real Gone Daddy, där trummisen Fliss Kitson för första gången vädrar rösten är hur bra som helst, och slutet osar Zappa. Hans ande dyker upp flera gånger, och jag är övertygad om att han hade diggat ”No Love Lost”.

Det är punkigt, tungt, tillbakalutat, vackert och spexigt om vart annat och skivans utomordentlighet växer varje gång jag lyssnar på den. Egentligen känner jag mig skyldig att rabbla igenom alla låtar och deras egenheter. Det får räcka att nämna avslutande Someone For Everyone som med pompa, ståt, blås, klockor och handklappande avrundar en skiva som måste införskaffas! Bara överraskningsmomentet frestar mig att tippa över betyget till en femma, och det är jag så gott som övertygad om är möjligt i framtiden. Köp!

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner