Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Dream Evil
Evilized, 2003
Skivbolag: Century Media
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2003-01-06
Hemsida: www.dreamevil.se

Knappt har man hunnit fnissa färdigt åt den töntiga albumtiteln, det kassa bandnamnet och den rånördiga outfiten på debutalbumet ”Dragon Slayer” förrän Dream Evil prånglar ut ännu ett alster på marknaden. Precis som senast handlar det om heavy metal med små flirtande blickar mot den ännu mjäkigare power metalgenren.

Jag måste medge att Gus G är en jävel på gitarr och att Snowy Shaw piskar skinnen imponerande (även om han är betydligt coolare i Notre Dame). Att Fredrik Nordström är en grym producent är ju allmänt känt, men hans band är inte alls av samma kaliber. Jag kan helt enkelt inte ta till mig den här typen av skinnbyxmetal.

Stundtals är musiken inte alls oäven, men det hela strandar på sången. Jag fattar inte vad Niklas Isfeldt (och det gäller inte bara honom utan de flesta heavy metalsångare) finner för tillfredsställelse i att låta så bajsnödig hela tiden. Han låter nästan som om han håller på att skita ut en hel unge. Det är synd, för i lysande balladnummer som titelspåret och The End visar han att han har en sångröst av rang. Om han nyttjade den delen av sitt register oftare skulle Dream Evil kunna arta sig betydligt bättre.

”Evilized” är ingen av de där riktigt dåliga heavy metalplattorna, här finns trots allt en del vassa saker. Spår som Break the chains och framförallt Invisible är inte alls oävna. Men det stupar när enorma kalkoner som Children of the night och Made of metal (den sist nämnda mår jag fysiskt illa av) blandar sig i leken och ett vackert balladuppslag som Forevermore okänsligt slarvas bort. Det gick nog lite väl fort mellan plattorna, materialet har inte hunnit bearbetas ordentligt och är därmed allt för ojämnt. Dessutom är det lite för påklistrat macho för att jag ska känna mig komfortabel.