Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Closer
A darker kind of salvation, 2008
Skivbolag: Pulverised Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-12-15
Hemsida: myspace.com/closersweden

Banden som försöker sig på att spela musiken som formade mig under tonåren har varit otaliga sedan dess. Men i ärlighetens namn är det ytterst få som verkligen gjort avtryck. Melodeath, deaththrash, smygthrash, vad det än kallas är det ändå de gamla skivorna som står stoltast i skivhyllan. Closer är väl knappast ett band som kommer ändra på det, men albumdebuten ”A darker kind of salvation” får mig ändå att känna någonting mer än vanlig slentrian.

Framförallt imponeras jag omedelbart av den distinkta produktionen. Closer må vara en förhållandevis ung orkester som än så länge inte skriver fantastiska låtar, men frenesin och den hårda produktionen gör hela debuten klart lyssningsvärd. Trummorna har ett direkt ljud som jag inte värjer mig emot och gitarrerna är granithårda. Därtill låter det som om Andreas Melberg har rakblad i halsen. Mumsigt värre.

Musikaliskt låter det mycket som Soilwork anno ”A predator’s portrait” och gamla Arch Enemy (innan skönheten och odjuret klev in i samma kropp och ställde sig framför mikrofonen). Hårt och småthrashigt med gitarrharmonier som hela tiden banar vägen. Lite så här hade förmodligen Cipher System kunnat låta utan överanvändande av elektronik och med rätt fokus.

Jag kan inte låta bli att bli lite nostalgisk. Closer skippar allt det moderna med rensjungna refränger och hitpotential. ”A darker kind of salvation” är för all del väldigt melodisk, men samtidigt stenhård. Om gänget bara börjar skriva lite starkare låtar ska jag dela ut den fyra som jag står och vacklar till redan nu.