Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

GaGaalinG
Royal Stranger, 2008
Skivbolag: Gan-Shin Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-08-01
Hemsida: www.gagaaling.com

Här i väst tänker vi inte så mycket på det. Folk och band som försöker se utstuderat häftiga ut är kanske en aning töntiga, men det finns så många Dregen-wannabes att det är slöseri med tid att lägga tankemöda på det. När japaner spökar ut sig på samma vis går det dock inte att förbise. Jag vet inte varför, men de ser så in i helvete larviga ut. De klarar inte alls att adaptera den utspökade rockstilen och framstår mest som humoristiska karikatyrer. Det har väl med kulturskillnader att göra antar jag, GaGaalinG är ett ypperligt exempel.

Precis som de på ett lämpligt sätt understryker essensen i den japanska musikscen som de senaste åren rullat in över väst med våldsam kraft. Schizofreni. Japanerna tycks vara oerhört glada i att blanda och sy ihop lapptäcken av musikaliska buffébord som inte alltid är ämnade för varandra.

GaGaalinG tillhör emellertid ett av de gäng som blandar med måtta och tycks ha en någorlunda strukturerad tanke bakom sin musik. Elektronisk pop möter rock med en gothisk touch och längst fram står docksångerskan Mym (som apropå händerna i många syltburkar inte bara är sångerska utan även modell). Tempot är för det mesta ganska högt och melodierna ligger långt fram. Flera av låtarna skulle inte alls placera sig dåligt som Eurovisionbidrag från Sydeuropa. Det är lite så det låter.

Att man inte begriper ett ord av vad Mym sjunger (japanska detta världsspråk) spelar i det här fallet inte särskilt stor roll. Hennes röst fungerar mest som ett förbifladdrande instrument och passar trots musikens aningen schizofrena karaktär in bra i de flesta låtar. ”Royal Stranger” är trots sitt utstuderat japanska anslag en ganska lättillgänglig platta och även om det knappast är något som går till mitt hjärta tycker jag det är ganska bra.

Och om inte annat kan jag ju alltid fnissa lite åt bandfotografierna.