Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Duffy
Accelerator, Stockholm
2008-06-25
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-07-02
Hemsida: www.iamduffy.com

Man skulle nästan kunna tro att fröken Amiee Anne Duffy lever under helt fel årtionde. Den röst som bor inom den här 24-åriga unga kvinnan från Wales är inte av 2000-talssnitt, den är betydligt äldre än så. Den är Motown destillerad, Janis Joplin född på nytt och Nancy Sinatra i sin essens. Inte undra på att det nu i retrotider blivit ett himla liv om den här unga damen från något så exotiskt som Wales, trots att ”Rockferry” är Walesiskans debutalbum.

”En bokning egentligen för stor för Accelerator” hette det på förhand, men som vanligt har Luger koll på läget och fick i och med den här bokningen till en extra liten knorr på ett redan mer än lovligt utbud. Stämningen är således på topp inför detta exklusiva besök, men hur står det egentligen till med fröken Duffy ikväll?

Till att börja med drar soundchecken ut på tiden något alldeles förskräckligt, det är nästan så att Anton Newcombe och hans The Brian Jonestown Massacre får konkurrens i kategorin menlöst soundcheck (undrar om inte Duffys arroganta roadies apat efter redan nämnd Newcombe när det kommer till uppförande?). Detta gör att irritationen redan börjat smyga sig upp längst med vänster- och höger tinninglob. När sedan Amiee Anne Duffy väl gör entré… ja, då händer det inte så mycket egentligen.

Det är så slipat att det blir tråkigt. Det är inte dåligt, och det är inte bra. Det bara är. Låtarna sitter perfekt. Duffy själv är perfekt, hon är strålande vacker med 60-talet inympat i såväl dansrörelser som scenkläder, kompbandet är kliniskt perfekt i sin exekutering. Ändå lyfter det inte. Jag hör låtarna men jag känner inte något inombords, musiken rinner av mig som vatten på en gås. Vilket är konstigt, för ska man säga något om ”Rockferry” så kommer ordet ”besjälad” snabbt till hands. Nej, tyvärr, det här är festivalens första riktiga besvikelse, om man nu kan kalla perfektionism för något dåligt.