Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Hocico
Memorias Atras, 2008
Skivbolag: Out of Line
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-06-08
Hemsida: www.hocico.com

Så mörkt, men ändå så lättillgängligt. ”Memorias Atras” är som balsam för själen, som den kritvita skräcken personifierad och som det givna festivalsoundtracket. Allt på samma gång. Det hade kunnat vara precis hur magiskt som helst, om mexikanerna i Hocico bara lyckats förlösa sina låtar och trycka i en extra växel. Bli ännu mer mörka, ännu mer onda och än mer upplyftande.

Elektronisk musik är i regel ganska enkel att ta till sig oavsett övrig musiksmak. Hocico är inget undantag, trots att det har ett betydligt mörkare, mer sinnesrubbat uttryck än gemene elektroartist. Skivbolaget vill kalla stilen för hardfloor, låt gå för det. Vad jag hör är dansmusik med tunga beats och släpiga melodislingor som istället för att putsas till glättighet försetts med mörka stämningar och en hotfull inramning.

Hela grejen är utmärkt. Den mexikanska duon är goda hantverkare och den efterhängsna synthslingan i inledande A fatal desire sätter tonen direkt. Lyssna gärna på oss, men tro inte att du får behålla din själ efteråt. Att beskriva elektronisk klubbmusik som mörk är svårt, det måste nästan höras för att förstås, men här finns inget inbjudande. Även om man bortser från Erk Aicrags väsanden är musiken kylig och ogästvänlig. Ändå lockar den till lyssning på ett smått hypnotiskt sätt.

Men Hocico har ett problem. De trycker aldrig dit nådastöten. Även om hela prylen är rysligt tuff hade det behövts några fler killerspår, eller i alla fall någonting som bryter mönstret. När det hela tuffar på, på ungefär samma makliga sätt genom 13 spår går tillslut det fina förlorat. Hocico skulle tjäna på att i alla fall någonstans göra verklighet av sina hot och klippa till istället för att bara skrämmas.

Att jag måste gräva mig tillbaka och upptäcka tidigare släpp från den här duon är dock givet. ”Memorias Atras” ger, trots att den i längden blir en aning såsig, mersmak.