Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Vampire Weekend
S/t, 2008
Skivbolag: XL Recordings
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-03-22
Hemsida: www.vampireweekend.com

XL Recordings vet vilka band man ska knyta till sig. I år har man redan hunnit med att släppa två stora snackisar inför 2008, The Teenagers ”Reality Check” och även Vampire Weekends självbetitlade. Både två har blivit rejält hypade av de flesta (inklusive NME och Pitchfork…) men till skillnad från The Teenagers helgjutna platta är intrycket av Vampire Weekend mer åt ”jaha, och sen?”-hållet.

”Den nya vågen av afropop” har varit många popskribenters ledord när det gäller Vampire Weekend, och som så ofta förstärker media verkligheten. De fyra vännerna i Vampire Weekend har själva försökt att understryka att de faktiskt bara har lyssnat på afrikansk musik och inte medvetet försökt att styra sin egen musik åt något afrohåll. Som brukligt är det konstnärerna som har rätt, och de skribenter som skriker ut ”AFROPOP!” får nog tänka över det lite. För i ärlighetens namn; är lite bongotrummor, en halvtaskig gitarr och pojkkörer afropop?

Något som inte bör tonas ned utan framhållas vid ett rundabordssamtal om Vampire Weekend är deras knivskarpa, och ibland överlägsna, intellekt. Med låtar som bland annat handlar om kommateringar (Oxford Comma) och dansrytmer (Cape Code Kwassa Kwassa) är det lätt att framför sig se hur de sitter hemma hos någon av medlemmarna och skrattar åt de mindre smarta. Detta är även skivans mest negativa del; det blir för mycket av det smarta ibland. Smartheten i musiken får inte bli något självändamål, och tyvärr lyckas Vampire Weekend att gå över gränsen för vad som är okej.

All cred till Ezra Koenig dock som har en, om inte enorm, så åtminstone mycket uttrycksfull röst. Resten av bandet ska också ha en eloge för det grymma sväng de lyckas frambringa när de inte låter som alla andra band från andra sidan Atlanten. Ska vi snacka referenser är de så många och breda att det knappt är nödvändigt. Tänk dig ett Talking Heads med Lloyd Cole vid mikrofonen. Äh, lyssna själv istället.