Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

SideChild
In My Mind EP, 2008
Skivbolag: SoundHabits
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-03-17
Hemsida: www.myspace.com/sidechildmusic

SideChild är, precis som Monica Zetterlund, perfekt en söndagskväll när tröttheten smyger sig på och du bara vill lägga dig ner i sängen, stänga ute allt sorl och känna hur alla måsten bara rinner av. SideChild, Pontus Anderssons projekt vid sidan av funkiga King Kong Crew, stöttar dig, ger dig en välbehövlig klapp på axeln och säger åt dig att inte misströsta. Det är ju faktiskt helg snart igen.

Soulpop eller popsoul ska det här tydligen klassificeras som. Ve och fasa, att blanda ihop två så fina saker. Jag ryggar instinktivt tillbaka vid sådana benämningar, liksom vid återföreningar (det är därför jag inte kommer att se The Sonics på sommarens Way Out West, trots att de har gjort två riktigt bra plattor).

Men i alla fall, soulpop var det. Eric Gadd var ju den första jag tänkte på, men Pontus lutar som tur är mer åt Tingseks ”svarta” röst, med skillnaden att Pontus kan få puttra på i bakgrunden utan att stjäla all uppmärksamhet. Jämför det med Tingsek som tar upp hela rummet när hans stämma ljuder, och du får SideChilds största problem; det funkar att lyssna på utan engagemang och kommer nog främst användas – i alla fall i mitt hushåll – som något som sätts på när jag ”bara vill lyssna på något”.

Trots det här, så har SideChild kvaliteter. Det är inte för inte som Magic Numbers Romeo Stodart har kallat I’m A Train för genialisk. Allra bäst av de fem spåren är dock I’ll Stay, en tung och långsamt svängig låt som mynnar ut i något slags minijam. Söndagsmys var ordet.