Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Sidechild
There Were Cracks, 2013
Skivbolag: Sidechildren
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-02-20
Hemsida: sidechild.se

Tillbakalutat. Det är det bästa ordet att använda för att beskriva Sidechild, som till den här skivan gått från att vara Pontus Anderssons soloprojekt till att vara en duo sedan Jonatan Wallenberg hakat på och de två i stort sett på egen hand spelat in och producerat ”There Were Cracks”.

Duon jobbar med ett själfullt popsound som är moget utan att bli tråkigt. Däremot är det kanske lite väl tillbakalutat och bekvämt långa stunder. Så där tryggt och ansvarsfullt att det riskerar att bli trist istället för utmanande. Sidechild är skickliga, men utmanar knappast sin lyssnare i någon form av riktning. Det är den egentligen enda stora svagheten jag kan peka ut med ”There Were Cracks”.

Det är rör sig om musik som är så där lagom, som inte tråkar ut, men heller inte griper tag. Musik med tydlig soulkänsla utan att slå över till någon form av sådan genre. Jag tycker mig höra stråk av Weeping Willows, kanske lite Joel Alme...vissa har visst sagt David Bowie.

Det är namn som ganska tydligt positionerar Sidechild och klargör vilken typ av publik det här riktar sig mot. Som avkopplingsmusik fungerar ”There Were Cracks” alldeles utmärkt, men jag hade nog ändå gärna hört Sidechild balansera på i alla fall lite mer slak lina.