Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

V/A
Du kallar det underground Vi kallar det underbart!, 2007
Skivbolag: Ogge
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-02-07
Hemsida: myspace.com/021ogge

För gemene Svensson förknippas uttrycket ”svensk hiphop” med vågen av storbolagsrappare som sköljde över landet strax innan och efter millennieskiftet. Det var radiohits, påkostade musikvideos och mer eller mindre påklistrade texter om respekt och hooden. En ganska konstlad scen som dog ut och förpassade den svenskspråkiga hiphopen tillbaka till underjorden. Idag är det väl bara Petter och Ken av de där artisterna som fortfarande för en tillvaro i rampljuset.

Men i underjorden har verksamheten fortsatt med oförändrad styrka och är minst lika relevant år 2008. Det visar mixtejpen ”Du kallar det underground Vi kallar det underbart!”. Från idel (för den stora massan) okända namn från Västerås presenteras riktigt fina produktioner och texter som äger mer relevans än vad som slipper ut genom de stora distributionskanalerna. Kenta hyllar hemstaden, Köza dissar rappare som vill bli popstjärnor och Osten af Mozzarella (den enda i sällskapet som jag stiftat bekantskap med tidigare) gör sig ypperligt på egen hand.

Som mest kommersiellt blir det i Afrodisiaks Inget annat som långa stunder påminner om Fronda (först skryta om att tacka nej till Melodifestivalen och sen vara med ändå, vad är grejen?) och skönt tillbakalutade I en annan del av staden med Ajevs. Överlag sprudlar hela mixtejpen av vilja och skaparlust.

Men, här finns ett problem som förstör flytet. Det inkluderas även ett par spår på engelska. Inget ont alls om dessa, det är bra produktioner, men de splittrar konceptet en aning. Vad som hade kunnat vara en odyssé genom vår svenskspråkiga underjord blir istället som vilken spretig mixtejp som helst. Jag hade hellre sett ett tydligt fokus. Men det är klart, utbudet från Västerås måste ju vara begränsat.

Över huvud taget är dock ”Du kallar det underground Vi kallar det underbart!” ett bevis så gott som något på att det görs riktigt bra grejer i de svenska stugorna (i det här fallet stugorna i Västerås). Många av tejpens artister skulle hur enkelt som helst skåpa ut dåtidens dagsländor. Sådana som Ayo, om någon nu minns honom.