Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Distance
The rise the fall and everything in between, 2006
Skivbolag: Alveran Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-12-12
Hemsida: thedistance.net

Passagen i Inspired by you där pigg punk abrupt bryts av och transformeras till Linkin Park-rock, komplett med komprimerat gitarrljud, kommer säkerligen att hatas av hardcorepuritanerna. Men ändock, det kan vara ett av de mest briljanta variationsmomenten på en skiva i år. Och samtidigt beskriver det essensen av The Distance. Det här är ett gäng gossar som inte är rädda för något.

Hardcore är väl egentligen grundplåten på ”The rise the fall and everything in between”, men The Distance ägnar sig minst lika mycket åt snärtig punkrock. Men viktigast av allt: de vänslas gång efter annan med popigt medryckande refränger. Den här skivan är trots ett genomgående hårt anslag något som sätter sig. Låtarna är trallvänligt mysiga samtidigt som de spöar dig med ett euforiskt hardcoredriv. Inga idéer tycks vara förbjudna och det är precis vad som gör The Distance riktigt, riktigt bra.

I vissa partier kan paralleller göras med My Chemical Romance, minus det värsta emoglammet. I andra är det gamla stötar som Sick Of It All som gör sig påminda. Många skulle säkert av ren jävelskap göra jämförelser med exempelvis Blink 182, men det är helt fel. The Distance är inte popiga för sakens skull, utan för att det gör musiken bättre.

Jag är väl att betrakta som mesig, men jag gillar verkligen när hardcoremusik tillåts vara melodisk och gulligt medryckande. Det är precis vad The Distance är. De lyckade refrängerna haglar på ”The rise the fall and everything in between”. Den är inte bara en garanterad brudmagnet för bandet utan även en högoktanig kandidat till årsbästalistan.