Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

By Night
A new shape of desperation, 2006
Skivbolag: Lifeforce Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-09-26
Hemsida: www.bynightonline.com

”I och med ’Burn the flags’ bevisar Falkenbergs By Night att de kan skriva en helt okej aggressionsdänga. Till nästa album skulle jag dock föredra betydligt fler än en.” Orden är mina egna, hämtade från recensionen av gängets monotona och tämligen fantasilösa debutalbum. Kanske var det så att orkestern läste recensionen för på färska uppföljaren ”A new shape of desperation” har de rustat upp en aning. De har skakat om sina grunder och trevande vågat sig en liten bit utanför sin standardformel.

Visst är det fortfarande så att By Night är ett ganska statiskt band. De bygger allt på kompakta, stundtals rent av maskinella, riff och låter en thrashig vibb svepa över hela kalaset. I modern anda bjuds dessutom lite Meshuggah-meck, men By Night smyger in det snarare än cementerar det som en grundbult i musiken. Mitt i allt det statiska har bandet långsamt börjat sänka garden. I så väl The truth is sold som Walls of insecure låter de blyga harmonier kontrastera mot det kyliga riffandet. Med ens får musiken betydligt mer liv.

Inget fel i By Nights machomangel, men det är samma visa på ”A new shape of desperation” som på debuten. Det är kul en stund, men sen blir det långtråkigt. Här gör bandet sig själva en stor tjänst som luckrar upp mörkret något. Det andra albumet är ett steg framåt och jag törs redan nu förutspå att det kommer ha en längre livslängd än ”Burn the flags”.

Någon typ av självinsikt tycks gruppen onekligen ha. Jag anar en stor portion humor när de inkluderar en charmig liten kängpunkdänga med svensk text på skivan. Idiot må vara mer monoton än något annat By Night skrivit, men i sammanhanget känns den helgjuten. Stort plus också för det avslutande instrumentalstycket Time is running out som med sin tungt ångestdraperade stämning etsar sig fast i huvudet.