Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Burning Skies
Desolation, 2006
Skivbolag: Lifeforce Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-10-31
Hemsida: www.burningskies.co.uk

Att blanda hardcore med metal har blivit mer regel än undantag bland många uppstickargrupper nuförtiden. I de flesta fallen låter det mest standard och många, inte minst brittiska och amerikanska grupper, tycks tycka att dåligt rensjungna refränger hör till prylen. Inte Burning Skies. Att kalla gänget från Bristol för ett trendigt gäng i metalcorefacket vore att reducera dem till något de inte är. Gängets andra album under Lifeforces beskydd – ”Desolation” – bjuder på en våldsam crossover mellan hardcore och fläskig death metal.

Allt vad gäller trendkänslighet och inställsamma arrangemang är bara att glömma. Britterna satsar hårt och kommer aldrig närmare kommersiellt territorium än några lätträknade melodislingor. Istället möts moshpartier och blastbeats i en hårdhänt blandning som är så väl oväntad som otroligt brutal.

Produktionen är tjock, på gränsen till överfet och Burning Skies tycks ha en mycket god bild av vad det är de vill åstadkomma och också åstadkommer. Jag har bara en invändning. Gänget borde skära ner på hardcoreinslagen och istället lägga mer krut på de skoningslösa death metal-elementen. Blandningen är trevlig, jag klagar inte, men det fifty-fifty läge som nu råder mellan blocken är lite hämmande för låtarna.

Burning Skies är som bäst när de bjuder på höghastighetsdöds där köttig growl möter pinade black metal-skrik och Phil piskar sig blodig bakom batteriet. Allt för många svängiga hardcoreavbrott får gänget att tappa fokus något. Jag suktar konstant efter längre partier med snabbt dödsrens. RKD påminner rent av om polska Vader när det piskas som hårdast.

Att förvänta sig slapp metalcore från Burning Skies var uppenbarligen helt fel. ”Desolation” är en trevlig överraskning. När gänget till nästa album tagit fasta på sina bindgalna death metal-utbrott ska jag hylla dem på riktigt.