Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Zul
El golpe de la aguja, 2006
Skivbolag: Basement Apes Industries
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-05-23
Hemsida: -

Zul bytte för flera år sedan namn till Pupille och lade om sin musikaliska stil något. Men i takt med att framgången kommit har intresset även ökat för sällskapets bakgrund och därav har pigga Basement Apes Industries dammat av 2001 års ”El golpe de la aguja” och kastat ut den på marknaden igen.

Att det är ett band som fortfarande söker sin identitet och snubblar fram över musikalisk bångstyrighet hörs knappt på ”El golpe de la aguja”. Spanjorerna har pondus och förlitar sig på de stora stämningar de bygger med små medel. Instrumentalband brukar ha svårt att engagera genom hela skivor, men Zul har något som binder mig fast.

Med hjälp av små, välarrangerade gitarrharmonier skapar de en suggestiv men ändå ganska vacker stämning som långa stunder surfar på pop, men som ibland svävar ut i potent postrock. Det må låta klyschigt, men Zul målar med väldigt små medel upp en stor helhet. Några onödiga skrik (några av skivans ytterst få vokala inslag) i La estrella del porno jubilada är egentligen det enda som vittnar om att bandet ännu inte helt hittat och fulländat sin stil.

”El golpe de la aguja” är inte bara hörvärd för att den bjuder på stämningsfull instrumentalmusik, utan även för att det är ett historiskt dokument över ett band som gått vidare. Jag kan inte låta bli att fundera över hur det hade låtit om spanjorerna fortsatt under namnet Zul.