Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Refused
Annexet, Stockholm
2012-12-08
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2012-12-09
Hemsida: www.officialrefused.com

Kombinationen kollektivtrafik och vinter håller på att ställa till det, men med andan i halsen hinner jag uppleva några minuter av den tysta förväntan framför scen. The shape of punkt to come drar igång bakom draperiet med bandets logga och när det faller framför scenen så har Refused redan avgått med segern. Förlösande, förkrossande, förbannat bra.

Med sommarens spelning på Way Out West i färskt minne, måste det vara så här det låter om vi skruvar upp till den där omtalade elfte nivån. Refused sparar inte på någonting vad gäller intensitet, bandet exploderar under i princip varje låt. Dennis Lyxzén är precis som alltid Sveriges bästa frontman, det råder inga tvivel kring det. Han showar och agiterar om vartannat, kastar sig över scenen, klättrar på högtalare och stegar ut på publikens händer. Annexet må vara en ocharmig och aningen för stor lokal, jag hade föredragit något mer intimt. Men vad som egentligen spelar roll är Everlasting, Refused are fucking dead, en brutal version av New Noise och den nära mytomspunna Pump the brakes som bandet inte spelat på 18 år. Då kan jag gå hem med ett leende även om ett par passager under konserten inte är lika bra.

Jag vet att det var många som var negativa och muttrade om sellout när Refused meddelade sin återförening. När jag ser den genuina spelglädjen i bandmedlemmarnas ögon och upplever lyckan hos publiken, är det bara att konstatera att skeptikerna hade fel. Alla återföreningar är inte av ondo. Nu återstår bara avslutningsspelningen i Umeå, men jag hoppas verkligen på en fortsättning. Som Lyxzén själv konstaterar, då var det Ny Demokrati och Carl Bildt. Nu är det Sverigedemokraterna och Carl Bildt. Så länge det ser ut så kommer det fortfarande att behöva en motvikt som Refused.