Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

UBBA
The u-generation, 2000
Skivbolag: Birdnest Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-10-10
Hemsida: www.birdnest.se/ubba

Ubba har verkligen anammat begreppet tuta och kör. På debut cd:n "The u generation" trampar de gasen i botten och kör så det ryker. Vi bjuds på ett knippe högkvalitativa punklåtar och nästan exakt en halvtimmes ösande. Mart Hällgren är som pånyttfödd, hans soloplatta "Helt enkelt" innehöll förvisso ett par bra låtar men sången var klen och texterna knakade ganska ordentligt i fogarna. Nu är det dock annat ljud i skällan, Mart sjunger återigen aggressivt och tillsammans med sina nya bandmedlemmar har han knåpat ihop några riktigt bra låtar. Förutom Mart består Ubba av Marja (gitarr), Dadde (trummor) och Puttra (gitarr) på den här skivan. Precis som tidigare spelar Mart bas samtidigt som han tar hand om de vokalainsatserna.

Det är punk det handlar om när Ubba drar igång och det är riktigt bra punk. Bandet innehar så väl intensitet som spelglädje och det är precis de två ingredienserna som gör att punkmelodier lyfter sig över mängden. Jag har hört så mycket sunkig punk där melodierna har hamnat i andra hand för att bandmedlemmarna har varit ute efter att visa hur bra det var på att mangla att jag blir överlycklig när jag hör Ubba. Äntligen ett band som spelar punk där melodierna sätts i första rummet och ändå bjuder på behagligt ös. Gitarristerna visar vad de går för och hela skivan smälter ihop till en mycket bra helhet.

Plattan inleds med countryinfluerade Gurksurf intro som ger det hela en lugn inledning innan manglandet drar igång. Ubba drar på i rasande tempo och avverkar låt efter låt. Det är otroligt smakfullt att lugna ner det hela halvvägs genom plattan med den instrumentala låten Gånglåt från Östanås som komponerats av Dadde och Marja. En av mina personliga favoriter på skivan är den något lugnare Flottyrkungen som visar prov på så väl musikalisk som textmässig intelligens. Mart har återigen hittat tillbaka till den humor han hade under åren med De Lyckliga Kompisarna och det är inte bara i Flottyrkungen utan på hela plattan det märks av. Ubba framför visserligen politiska åsikter i flera av sina texter men blandningen med humor gör att man aldrig blir trött på det. Annars är det lätt att tröttna på band som inte gör annat än öser ur sig politiskdynga.

Tillsist kanske jag ska ge mig in på titeln "The u generation", känns det igen? Ja det gör det, det är en drift med A-Teens och skivomslaget går i precis samma anda som på A-Teens platta "The abba generation". A-Teens eller ska vi tolka det som skivindustrin får sig dessutom en ordentlig känga i hejdlöst roliga Ubba-Teens. Starkt jobbat Ubba!