Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Trendkill
No longer buried, 2005
Skivbolag: Regain Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-12-06
Hemsida: www.trendkill.se

Hultsfred 2004. Egentligen var jag bara i närheten för att det fanns ett stånd där de bjöd på gratis kaffe. Gratis kaffe är välkommet på festival. Vad det var för budskap de försökte förmedla har jag ingen aning om, förmodligen säkert sex, djurrätt, kommunism eller någon annan typisk festivalpropaganda. Antagligen var kaffet dessutom Löfbergs Lila eller liknande rävpiss. Det primära målet blev dock sekundärt när ljuva toner började ljuda från Stora Dansbanan. Därinne stod Trendkill och bjöd på en av festivalens stora överraskningar, en skön slaktfest.

Därför blir jag väldigt förvånad när konstellationen albumdebuterar och plattan efter en genomlyssning bara känns som en simpel axelryckning. Det var ju inte så här det skulle låta! Som tur är ordnar det hela upp sig ganska snabbt. ”No longer buried” visar sig vara en slow starter, men när den väl växt in i sin kostym är den en riktig läckerhet. Lika missnöjd jag var efter första varvet, lika nöjd är jag när den snurrar för femte gången.

Vad det handlar om är smällfet och kompromisslös fläskmetal som lånar från så väl metalcore som thrash. Här finns dock inga tendenser till vare sig lismande trallrefränger eller frotterande i ändlösa höghastighetssolon. Trendkills musik handlar om ren aggression, en legering av det bästa från båda världar, och bandet gör de flesta avvägningarna helt rätt. Lagom med taktväxlingar, grindpartier och totalrens. Framförallt är ljudet tiptop.

Det kan ses som en billig poäng, men här finns kopplingar till Machine Heads monumentala verk ”Burn my eyes”. Trendkill sparkar igång skivkarriären med en stenhård pungspark som förtjänar att kommas ihåg. Det är så här fläskig metal ska låta! Så även om det startade illa visar det sig tillslut att den där kärleken till Trendkills sound som föddes i Hultsfred fortfarande lever kvar. Härligt!