Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

T
S/t, 2007
Skivbolag: Black Star Foundation
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-02-06
Hemsida: -

En dysterkvist från Frankrike, som plockades upp av Black Star Foundation (Khoma, Tiger Lou) av ren slump och gömmer sig bakom enkla elektroniska ridåer och det enkelstaviga namnet T. Kejsaren av Kina gillar inte T(e), men frågan är om han gillar Thomas Walter från Strasbourg?

Till en början ställer jag med tveksam till ”T”. Mer för att jag inte förstår än att låtarna på något sätt skulle vara dåliga. Låtarna finns där i all sin enkelhet, i centrum står Walters röst som skulle kunna vara vilken röst som helst men som ändå på något sätt har en slags udd. Ambivalent är ordet jag söker för att beskriva Thomas Walter och hans skapelse.

Jag träffade en vän häromdagen, en fysiker, som nästintill slog min värld i spillror. Universum är inte oändligt, det är bara ständigt expanderande (det finns tydligen en skillnad). Dessutom har Universum en massa som man till råga på allt har lyckats räkna ut. Problemet är bara att det faktiska resultatet inte stämmer överens med det förväntade. Forskarna drog då slutsatsen att det måste finnas någon slags ”mörk materia” som inte syns men ändå finns.

Lite på samma sätt känns det med ”T”. I all enkelhet finns det något mer, som inte syns men ändå finns. Det kan vara musikens ständiga vilja att försöka fly ramarna men genom just detta sätter de ramarna själva. Varje låt för med sig något eget, ett nytt element, det kan vara ett nytt pianoljud, en ny effekt, men ändå inom ramen för helheten. Thomas Walter är inte en artist, han är en lotsare och kapten. Men hjälp av sin röst dirigerar han musiken och stämningarna dit han vill. Oftast mot det melankoliska. Röstens tillkortakommanden, en kamp mot ensidigheten, balanseras vackert upp av musiken.

Nackdelen är att det blir lite väl tempfattigt ibland. Pink and red är en vacker låt förvisso, men det krävs att en viss tungsinthet för att ta till sig den. Och tungsinthet kommer allt som oftast inte på beställning. Samma sak gäller för låten med den finurliga titeln Boys Are Designed. Fin men seg. Passar mörka nätter bättre än ljusa dagar.

”T” lämnar ett kluvet intryck bakom sig. För mycket mörk materia helt enkelt. Det som inte syns (hörs) är svårt att förstå. Ändå finns det en typ av optimism som bara en debutplatta kan, eller bör, ha. Det krävs förmodligen ytterligare en eller två plattor innan Thomas Walter, alias T, hittar sin rätta identitet, men när han väl gör det kan jag inte annat än tro att det kommer bli alldeles underbart.