Recension - Skiva
A-Teens var ett skämt, ett fruktansvärt framgångsrikt sådant måste dock erkännas. De fyra osnutna tonåringarna sålde över fem miljoner skivor världen runt och åtnjöt stor stjärnstatus. Sedan blev det tyst. Som om tiden hann ifatt gruppen och lyssnarna insåg att de verkligen var ett skämt. En genomusel skivbolagsprodukt.
Nu, några år senare gör en av gruppens frontdamer,
Marie Serneholt, ett försök att stå på egna ben. Borta är den tramsigaste A-Teens-känslan. Marie ger ett betydligt mognare intryck och har ett vuxnare sound. Till en början överraskar ”Enjoy the ride” riktigt positivt. Nu handlar det om sexig listpop snarare än låtar som ska få femåriga barn att klappa takten.
Låtskrivaren Jörgen Elofsson har varit inkopplad och det talar ju för listsuccé. Visserligen känns den syndiga imagen och de smygporriga texterna lätt påklistrade, men här finns en och annan tilltalande hitlåt. Titellåten är en pigg inledning och förstasingeln
That’s the way my heart goes är onekligen medryckande. Vassaste spår är dock
Ace of Base-klämmiga
I need a house och den avslutande hångelballaden
Oxygen.
Estetiken vad gäller så väl sound, produktion och textmaterial drar åt mindre kyska områden. Långa stunder påminner det om
Britney Spears ”In the zone”-platta. Ni vet när imagen som oskuld fått fara och flyga för länge sedan. Fröken Serneholt tycks även kasta ett och annat avundsjukt öga mot
Madonna.
De nämnda bitarna är höjdpunkter. Däremellan är det dock ganska skralt. Serneholt må ha utstrålning på scen, men hon har inte en röst som är intressant nog att rädda klent låtmaterial. Fler självklara hits hade krävts för att hon skulle kunna tindra. ”Enjoy the ride” är bättre än förväntat, men det här har ändå gjorts betydligt bättre förut.

Kommentera
Inga kommentarer