Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

James Blunt
All the lost souls, 2007
Skivbolag: Atlantic
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-10-02
Hemsida: www.jamesblunt.com

”I’ve taken ship-load of drugs”. Först när James Blunt uttrycker denna kontroversiella textrad i sjätte spåret Give me some love hajar jag till. Den lille mannen kan uppenbarligen överraska, även om det sitter lång inne. Fram till dess har han nämligen gjort sitt bästa för att tråka ut mig med obegripligt trista ballader där det inte händer någonting. Och de som hört den tämligen smakfulla akustiska versionen av öppningslåten 1973 håller säkerligen med mig i frågan vad Blunt egentligen tänkte på när han spelade in den med stompigt 70-talsporrkomp? ”All the lost souls” är tyvärr till majoriteten väldigt ointressant.

Att jag reagerar över Give me some love beror inte enbart på den förvånande texten. Där smyger det sig nämligen in lite upptempo som klär Blunt betydligt bättre än balladerna. På något vis tycks han tro att enbart den säregna rösten ska bära honom. Att det kvittar att större delen av hans låtmaterial är blodfattigt och tröstlöst trist. Tycka vad man vill om genombrottshiten You’re beautiful, men det var i alla fall en hittig låt. Några sådana finns knappt på ”All the lost souls”.

Även I really want you hade kunnat bli en bra låt om det inte var för att Blunt låter som ett jävla får i refrängen. På allvar. Säregen röst, visst, men när snubben bräker som värst blir det mest parodiskt. Att han sen klär in skivan i präktiga berättelser om hur texterna handlar om livet och upplevelser han haft under sitt turnerande är ett bra försäljningsknep. Den här trötta popmusiken behöver draghjälp för att lura folk till skivbutiken.

Även en megastjärna behöver i förlängningen starkt låtmaterial för att kunna hålla sig kvar i toppen. Det existerar inte på ”All the lost souls”. Händelsefattigt och slött brukar sällan vara en bra kombination.