Joyzine.se






Recension - Skiva

Pain
Dancing with the dead, 2005
Skivbolag: Stockholm Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-02-09
Hemsida: www.pain.cd

Ibland är det väldigt tydligt att musikjournalister (främst i stora inflytelserika publikationer) är som en fårskock som ogärna avviker från gruppen. Ibland tycks det som förutbestämt att vissa artister ska hyllas, hur de än låter. Någonstans måste det finnas en mall för vad som ska vara inne för tillfället, hur kan det annars komma sig att så gott som alla på given signal börjar ösa superlativ över en speciell artist? Jag behöver knappast statuera exempel (mer än just den berörda artisten i det här fallet), det räcker för er att studera de stora medierna i Sverige idag för att se mönstret. Så väl dynga som perfektion (olika i olika fall självfallet) hyllas utan måtta och som det tycks, någon som helst eftertanke.

Vart vill jag nu komma med detta? Jo, självfallet är ”Dancing with the dead” ett sådant album som fått ordentligt med medieutrymme och omnämnts med en lång rad positiva omdömen. Jag är inte den som är den och ser mycket gott i Pains fjärde studioalster. Men det är långt ifrån ett så monumentalt verk som vissa vill få det att framstå som, det är bara en hype. Här finns inget som är så otroligt speciellt att det förtjänar så euforiska omdömen.

Jag låter negativ, jag vet. Dock inte gentemot Peter Tägtgren. Han har med ”Dancing with the dead” pulat ihop en helt klart trevlig skiva med discometal. En platta som är lite hårdare än föregångaren ”Nothing remains the same” och mindre tysk eurodisco än genombrottsalbumet ”Rebirth”. Att det är ypperligt producerat behöver inte påpekas när det handlar om Tägtgren.

Första singelsläppet Same old song är en ypperlig slagdänga, inledande Don’t count me out tuggar på i ordentlig hårdrocksstil och avslutande The third wave har alla förutsättningar att bli en radiohit. Överlag tycker jag dock att det är lite väl många anonyma spår på den här plattan och det är det som får mig att reagera så starkt mot hypen. Varför hypa nåt som inte är mer än helt okej?

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Relaterat

No Fun At All
Årets bästa 2012 enligt Erik Hammarström
Absorbingthepain ()
Pain (2009-06-26)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner