Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Ordo Rosarius Equilibrio
Apocalips, 2006
Skivbolag: Cold Meat
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-12-26
Hemsida: www.ordo-rosarius-equilibrio.net

Ordo Rosarius Equilibrio fortsätter på samma spår som tidigare. ”Apocalips” handlar precis som gruppens tidigare verk om mörka stämningar, stillsamt gitarrkomp och obehagligt cyniskt mässande av hjärnan Tomas Pettersson. Möjligen har materialet gått mot att vara lite mer melodiskt den här gången.

Om man verkligen bemödar sig med att gå in i musiken på ”Apocalips” öppnar sig en helt ny värld. De dramatiska pianoslingorna och kvinnoskriken ackompanjeras av små stämningsskapande ljud. Losslitna flikar av brus, bas och melankoli driver omkring i ljudbilden och gör den än mer dramatisk. Nästan obehagligt mörk. Har man tid och koncentration är det något lyfter skivan.

Tyvärr är det också något av dess akilleshäl. Medan andra noisegrupper fungerar även i lite mer nonchalanta sammanhang är Ordo Rosarius Equilibrio strikt beroende av sin lyssnares fulla uppmärksamhet. Annars tenderar ”Apocalips” att bli lite platt. Lika slö som den är intressant när man väl lyssnar. Jag tvivlar dock starkt på att gruppen är intresserad av att ha någon annan publik än den som verkligen bryr sig.

Som nämnt i inledningen, Tomas Petterssons mässande spoken word-framförande är imponerande. Han har en röst som verkligen kan trycka ner den som lyssnar, men samtidigt uttrycka självförakt på ett väldigt trovärdigt sätt. Do murder and lust make me a man? är helt briljant och över huvud taget är de mörka texterna på “Apocalips” väldigt bra. Jag håller fortfarande Decadence som den starkaste gruppen i genren, men Ordo Rosarius Equilibrio har onekligen sina ljusa sidor.