Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Tony Naima
Dismember, 2006
Skivbolag: Regain Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-11-28
Hemsida: -

Hela grejen med att ta en viss musikstil och tolka den på ett totalt annorlunda sätt är på papperet väldigt lockande. Lyckade exempel som bör nämnas är till exempel Hellsongs akustiska hårdrockstolkningar eller John Wayne Shot Mes lofi-slakt av populära listklättrare. Därför ter sig Tony Naimas försök att göra Dismembers likstinkande dödsmetall till ädel pop i teorin väldigt intressant.

Många som tolkar om musik väljer ett format och är sedan nöjda med det. Det ska dock sägas till Tony Naimas fördel att han inte alls är så stereotyp. Han hade lätt kunnat sätta sig med en akustiskgitarr och plinkat Dismember-visor skivan igenom. Ingen skulle förmodligen ha klagat. Men ”Dismember” är en betydligt mer djärv skiva än så. Tillsammans med kompbandet The Bitters vänder Naima ut och in på Dismembers ganska likriktade dödsmaterial och klär varje melodi i, förvisso popbesläktad, men ändå väldigt olika kostym.

Stundtals fungerar det alldeles utmärkt och är en ren kick att höra Dismembers klassiker i annorlunda kostym. Andra stunder låter det bara trist, näst intill effektsökande. ”Höhö kan vi inte prova den här flippade musikstilen också” ungefär, det blir lite för mycket. Spretiga stråkar och folkmusiksfeeling har inte riktigt här att göra.

Av nio spår (och ett kul extraspår som låter som The Knife vs Eurythmics) tolkas I saw them die inte mindre än tre gånger. I komplett olika versioner visserligen, men det känns ändå överflödigt. Jag hade hellre sett att Naima och The Bitters valt fler olika slaktkompositioner att tolka om. Bland övrigt material utmärker sig en countryosande variant av Where the ironcrosses grow och en Bob Dylan-anstruken attack på Dreaming in red.

”Dismember” är kul i partier, men som hel skiva lever den inte upp till förväntningarna. Tony Naima dribblar bort sig själv lite i allt bångstyrigt tolkande. Ändå är den en skiva som bör höras. Aldrig har Dismember låtit så varierat.