Joyzine.se






Recension - Skiva

Matchbook Romance
Voices, 2006
Skivbolag: Epitaph
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-02-21
Hemsida: MatchbookRomance.com

Vissa bandnamn väcker förutfattade meningar till liv. Matchbook Romance är ett typiskt sådant. Smaka på det! Låter det inte som om det skulle vara ett av den nya skolans metalcoreband? Namnet är som klippt och skuret för en genre där orkestrarna heter saker som Killswitch Engage , 36 Crazyfists och Bullet for my Valentine . Riktigt så är det dock inte.

Klart att här finns ett och annat tungt riff och grunden ligger i en fejkad nedstämdhet, men mer metalcore än så är inte Matchbook Romance. De flörtar hellre med emo och spelar en form av självömkande indierock. Med en och annan blinkning mot hardcorescenen. Överlag är dock ”Voices” en lugn platta.

De unga jänkarna letar efter något känslofullt i sina låtar. De förespråkar nerv snarare än machoattityd. Synd då att de dribblar lite för mycket med sig själva. Stundtals lyckas de riktigt bra och tar sin depressiva indierock till en beundransvärd nivå. Både inledande You can run. But we’ll find you och singelvalet Monsters är exempel på lyckat musikantskap. Men i sina sämsta stunder framstår Matchbook Romance som ett ledset Blink 182. Något jag gissar att de inte hade för avsikt. ”Voices” är lite väl ojämn.

När de försöker sig på ballader – vilket de gör flera gånger – fungerar det hyfsat. I What a sight framstår de rent av som ett nutida Silverchair. Men just den där känslan av hyfsat är symptomatisk för hela albumet. Matchbook Romance har på detta, sitt andra, fullängdsalbum ännu inte hittat fram till sitt egna uttryck. Det velas lite för mycket och blir därav för spretigt. ”Voices” innehåller många bra låtar, men det är en platta som inte griper tag fullt ut. En platta att gilla, men inte att älska.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner