Joyzine.se






Recension - Skiva

Brittsommar
The Machine Stops, 2013
Skivbolag: Lucky Duck Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-04-04
Hemsida: brittsommar.tumblr.com

Med risk för att uppröra i allra högsta grad seriösa Brittsommar, men i det inledande numret funderar jag på allvar över om orkestern behagar skämta med mig. Sången låter nämligen så utstuderat tillgjord att jag funderar på om herrn vid mikrofonen fjantar sig och gör sig till med flit.

Så är inte fallet inser jag ganska snabbt och när man väl vant sig vid sånginsatsen (som blir bättre ju längre in på skivan vi som lyssnare kommer) blir den också begriplig om än onödigt högtravande. Vi snackar lite Leonard Cohen-feeling över det hela, kanske rent av lite Johnny Cash fast utan country och Brittsommar berättar pretentiösa historier i ett synnerligen allvarligt, snudd på sakralt, musikaliskt landskap. Här skojas det då verkligen inte. Men det kanske hade friskat upp.

För visst hittar jag en hel del riktigt vackra bitar i den här långsamt lunkande brygden, inte minst när gitarrspelet antar former som för tankarna till José Gonzalez och Junip, men det bråddjupa allvaret blir lite övermäktigt. Som om Brittsommar tycker det är viktigare att hålla på de allvarsamma formerna än att ha kul (men vad vet jag, de folkölsförlustar sig kanske som alla andra i replokalen även om det absolut inte hörs). Hade ett eller annat hack i skärpspännet släppts upp hade ”The Machine Stops” kunnat bli mer än bara ganska hemtrevlig i utvalda stunder.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner