Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Free Fall
Power & Volume, 2013
Skivbolag: Nuclear Blast
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-02-26
Hemsida: facebook.com/freefallpowerandvolume

Free Fall. ”Power & Volume”. Ja, det här gänget låter precis lika mycket som en vandrande rockklyscha som ni tror.

Så länge The Soundtrack Of Our Lives fortfarande var aktivt kunde Mattias Bärjed inte lägga fullt fokus på sitt smutsiga rock´n´roll-band. Det har stått och stampat lite i kulisserna ett tag i väntan på att den väldiga besten med Ebbot i spetsen skulle packa ihop instrumenten och säga att sagan var all. Nu när det skett sparkar Bärjed upp sin klyschkista på vid gavel och bara öser.

Free Fall handlar om att kasta lystna blickar bakåt i musikhistorien och frottera sig bland storheter vars svett gjort rocken till vad den är. På ”Power & Volume” doppar orkestern tårna i arvet efter så väl AC/DC som Alice Cooper och Van Halen. Det är smutsiga riff, kaxig attityd och ett driv som imponerar.

Men så värst mycket till låtar har Free Fall faktiskt inte att ståta med. De är mer ett nostalgiskt gäng rock´n´roll-musikanter som kommer gå hem hur bra som helst på tighta klubbar än en orkester vars musik kommer gå till historien på ett sådant sätt som dess idoler. Smaskig förströelse för stunden, men inget som sätter sig på näthinnan trots flertalet koncentrerade lyssningar.

På trumpallen sitter alltid like hörvärde Ludwig Dahlberg, om det är en hörvilla just på grund av detta faktum eller inte vågar jag inte uttala mig om, men bland alla nostalgiska rockreferenser tycker jag mig ändå höra vissa låtpartier vars uppbyggnad har ett och annat att göra med The (International) Noise Conspiracy. Det är uppfriskande.