Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Noonie Bao
I Am Noonie Bao, 2012
Skivbolag: Hybris
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2012-11-26
Hemsida: nooniebao.com

Det har tisslats och tasslats en hel del om Jonnali Parmenius under året, men i vanlig ordning har jag bara läst, inte lyssnat. Förrän nu, när hennes alter ego Noonie Bao släppt sin första fullängdsskiva på den (åtminstone förr) kreddiga poplabeln Hybris. Inledande Do you still care? och Robyn-doftande Bodywork lover har ni säkert hört om ni brukar ha P3 inrattat i köket. Två glädjeämnen till låtar med refränger att dö för.

Noonie Bao rör sig annars i gränslandet Edda Magnason – El Perro Del Mar – Lykke Li, men det handlar ändå om något eget. Kontrasten mellan den känsla av att vara på fjällvandring och av att samtidigt vara på en svettig klubb som vissa av låtarna har i sig, hur de kan vara meditativa och dansanta på samma gång, är något som känns väldigt tilltalande (lyssna på You and I). De fem åren skivan tog att färdigställa märks heller inte av, det finns inget som spretar i musiken. Sedan älskar jag rösten, men önskar att den fick ta ännu större plats. På vissa spår känns den onödigt tillbakadragen.

Det känns 2010-tal på ett bra sätt, men nyhetens behag är samtidigt något vagare. Som om låtarna hörts förut, men med en extra fiol eller flöjt. Dessutom önskar jag att Noonie Bao drog på ännu mer. Det känns som att låtarna hade kunnat bli mycket mer bombastiska och magiska likt vissa signerade exempelvis Florence & The Machine, men att de hålls tillbaka och är alltför sparsmakade. Där finns en inneboende magi som förhoppningsvis finns att uppleva på en livescen så snart som möjligt. Oavsett, framtiden ligger för Jonnali Parmenius fötter.