Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Solity
Booze, Blues And Broken Bones, 2012
Skivbolag: Egen utgivning
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-05-31
Hemsida: www.solity.se

Bortsett från den bitvis pubertalt imbecilla lyriken (som avslöjas redan i skivtiteln och i Playboy Boogie understryks av att Jonas Flink ylar ”you wanna dance with me hunny/like a playboy bunny”) gillar jag det mesta med uppstickarna Solity.

Spelmässigt är det skickliga herrar, produktionen på ”Booze, Blues And Broken Bones” är passande kompakt och låtmässigt har de kommit en bra bit på vägen sedan jag tilläts stifta bekantskap med dem under demodagarna.

Dessutom är musikhybriden mellan smutsig sydstatsrock och thrash metal synnerligen intressant. Genom tio drivna, energiska och svängiga låtar balanserar Solity på en tunn linje mellan att stirra för mycket på å ena sidan Metallica och å andra sidan Murderdolls. Någonstans mellan den kommersiella thrashen och party-rock'n'rollen tycks de ha hittat en alldeles egen nisch och hanterar den helt okej.

I sina bästa stunder landar de ganska nära ett sluskgäng som Maylene And The Sons Of Disaster, i sina sämsta sitter de fortfarande fast i den gamla demoklyschan att alldeles för många partier staplas på varandra och därför inte utgör helt kompletta låtar vad gäller dynamik och dramaturgi. Men det råder ingen tvekan om att de positiva stunderna är betydligt fler än de negativa. Inte minst tillföljd av det väldigt medryckande drivet i kompositionerna.

Dessutom gör Jonas Flink äntligen en riktigt bra sånginsats på den här skivan. Synd bara att han inte har lite vettigare lyrik att jobba med.