Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Koritni
Welcome to the crossroads, 2012
Skivbolag: Verycords
Av: Sebastian Norling Rauhala
Publicerad: 2012-05-20
Hemsida: www.koritni.com

Man kan antingen hata eller tacka AC/DC och Rose Tattoo för att deras succéer utanför sitt hemland senare genererade en ström av band med tydliga influenser av föregångarna. Airbourne är det mest kända exemplet, men så har vi även Koritni. Döpta efter sångaren Lex Koritni och nu inne på sin tredje fullängdare.

Debuten ”Lady Luck” hade så mycket ”High voltage”-komplex att man blev genererad, men redan på uppföljaren ”Game of fools” började den egna identiteten mogna och nu på ”Welcome to the crossroads” har man så slutligen tagit steget ur boogierock-kungarnas skugga, även fast en liten koppling till AC/DC finns kvar med valet av Mike Fraser som mixat skivan. Lex Koritnis pipa har också fått sin egen touch, flera steg åt rätt riktning bort från debutens plankande av Brian Johnsons sångstil.

Inledande rökaren Welcome to the crossroads visar direkt att Koritni hittat sin egen stil, om än svagt minnande om Buckcherry och Sin City Sinners. Jeff Scott Soto gör ett överraskande gästspel på denna låt för övrigt och det är lustigt nog mer intressant än hans senaste soloskiva.

Gästinhoppen fortsätter med ”Guns ’N Roses anno 1987”-kaxiga visan Better off dead med Rusty Brown från landsmännen Electric Lady och stötiga TV’s just a medium där även lika otippade Jeff Waters (Annihilator) medverkar.

Tempot och tyvärr även intresset växlar ner på Lost for words och det blir sedan lite halvinspirerat harvande resten av vägen, med undantag för gungande Money talks, it says goodbye och ösiga Let’s go crazy. Försöket till ballad med Hold on borde dock ha kasserats.

12 låtar och en sluttid på dryga 50 minuter är lite i mastigaste laget för en partyrock-platta med viss spretighet i materialet, men Koritni är värda att hålla ögonen på när AC/DC tar allt längre tid på sig mellan skivsläppen.