Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Kristet Utseende
Över dimmornas bro til Ankara, 2002
Skivbolag: Ägg Tapes & Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-02-04
Hemsida: www.kristet.com

Halleluja! Det har blivit dags för det sista kapitlet i den bisarra historien om sällskapet The Kristet Utseende. "Över dimmornas bro till Ankara" är ett monument över vad som varit och alltid kommer vara i folks medvetande.

The Kristet Utseende är bandet som alla hört talas om men de flesta inte hört en ton av. De som någon gång hört dem vet dock att det handlar om ganska lättsmält trallpunk med texter som inte kan klassas som rumsrena. The Kristet Utseende är humor på låg nivå och har sån enorm självdistans att det inte går att göra annat än le åt dem. Visst vore det skönt om det kunde vara på det viset att man bara kunde tänka på alkohol och sex hela dagarna och vräka ur sig alla oanständigheter som ploppar upp i huvudet!

På "Över dimmornas bro till Ankara" finns alla hits bandet någonsin spottat ur sig samlade. Klyschan "Ska du ha en skiva av bandet ska du ha denna" dyker upp i pressreleasen och för en gångs skull stämmer den riktigt bra. Visst är "Sug och fräls", "Djävulsvingar över kapellet", "Transa i Transylvanien" och "Pang på pungen i Portugal" skivor som skulle gå hem hos vilken könspunkare som helst, men de håller ingen hög nivå rakt igenom. Det vore synd att säga att denna samling är genomgående bra den heller, men här finns i alla fall alla de (o)kristna hits jag vill höra. Bärs som bärs och Quinna är ju kanonmelodier som går hem på vilken slagfest som helst.

Vissa av låtarna på den här skivan lider av fruktansvärt burkigt ljud och det är lite tråkigt, men det är ju gamla inspelningar så den smällen får man ta. Tjugo sprit och snusk kompositioner blir lite för mycket, men det känns ändå som om den här samlingen behövs. The Kristet Utseende tillhör helt klart den svenska kulturen och det behövs säkert band som vågar vråla om sperma, groggar och annorlunda sexuella läggningar för att sätta de fanatiska religiösa på plats. Nu när de kristna nunorna definitivt är borta från scenen (alla har väl hoppats på den här skivan sedan avskedsspelningen i Hultsfred -99?) finns det inte många kvar att sätta sitt hopp till. Vrävarna är visserligen kul, men inte på samma sätt som de kristna, och SBD är bara plumpa och verkar inte kunna bestämma sig för om de ska spåra ur eller bli seriösa.

Adjö The Kristet Utseeende, tack för den här sista audioansträngningen och må bandet vila i frid. Amen!