Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Amoral
Reptile Ride, 2007
Skivbolag: Spikefarm Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-08-21
Hemsida: www.amoralweb.com

Finska Amoral fortsätter precis som på föregångaren ”Decrowning” att låta som The Haunted. ”Reptile Ride” är som en exakt legering mellan ”One Kill Wonder” (med Marco Aro) och ”rEVOLVEr” (när Peter Dolving åter tagit över mikrofonen). Men våra östra grannar tycks ha bestämt sig för att inte bara vara ett aggressivt dödsthrashband, utan även utnyttja det faktum att de faktiskt är äckligt duktiga musiker.

Följaktligen är ”Reptile Ride” en skiva som skriker lite väl mycket ”hej, hej hallå, kolla på oss vad skickliga vi är!”. En låt blir så att säga inte bättre för att man byter riff och takt 15 gånger innan det ens blivit dags för refräng. Finnarna vänder ut och in på sig själva och sin dödsthrash i ett försök att bli egna. Ibland fungerar det, ofta känns det bara oerhört konstruerat. Amoral låter fortfarande som The Haunted, om än ett sådant som idkat djuriskt samlag med Chimaira.

Staplande av riff brukar i längden bli trist, men Amoral har sina stunder. Nervasion, som även bjuder på saftiga blastbeats, är en stenhård dänga där det konstruerade meckandet fungerar utmärkt och när bandet frångår sin mall och i Mute manglar svängig rockmetal är det riktigt bra. Samtidigt är skivans rakaste thrashlåt, Hang me high, det klart största sömnpillret.

Det är svårt att få ett riktigt bra grepp om finnarna på den här skivan. Att de gått i en utveckling mot mer meckande är helt klart, men huruvida det är bra eller dåligt skiljer oerhört mycket från låt till låt. Ibland slänger jag näven i luften och diggar, ibland suckar jag mest över gruppens rastlöshet. Det enda som är någorlunda konstant på ”Reptile Ride” är Niko Kalliojärvis ganska enkelspåriga sånginsats.