Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Amoral
Decrowning, 2005
Skivbolag: Spikefarm Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-03-28
Hemsida: www.amoralweb.com

Det börjar ganska friskt i hurtigt riffande Showdown. Ett möte mellan The Haunted och Children Of Bodom där svenskarna visar sig vara de starkare. Sedan stagnerar det dock något. Som om Amoral tappar gnistan och tron på att de verkligen kan åstadkomma något som är eget och originellt. Hela ”Decrowning” är en uppvisning i kompetent deaththrash enligt standardmallen.

Det tycks som om de flesta banden i Spinefarm-stallet (Spikefarm är självfallet en underetikett) låter på mer eller mindre samma sätt. Det finns speciella riktlinjer som man bör hålla sig inom om man ska få åtnjuta bolagets beskydd. Amoral rättar sig slaviskt efter detta och bjuder på thrashriff, solon och skriksång i precis rätt skola. Känslan som albumet inger är dock att det är betydligt viktigare att passa in än att skriva spännande musik. Det är en tråkig inställning. För jag kan inte tro att finnarna strävar efter denna likriktning för att höja sina försäljningssiffror. Då finns det betydligt mer lukrativa former av metal att ägna sig åt.

Det som är frustrerande med ”Decrowning” är att det helt enkelt inte går att avfärda den. Visst, den är förhållandevis fantasilös och doftar gammalt och passé, men den är likförbannat riktigt kompetent och medryckande. Finnarna kan sina riff och sin tvåtakt. De har en och annan smittsam refräng (notera att de aldrig ens kommer nära den skönsång som många metalgäng begagnar sig av nu för tiden) och en attack i sitt framförande som säkerligen gör sig utomordentligt på en livescen. Jag är med andra ord väldigt splittrad. Halva min hjärna tycker att Amoral är pajasar som borde sträva efter att hitta ett mer eget uttryck (inte ens ett ilsket black metalparti i slutet av avslutande Bleeder kan omvända mig), medan den andra halvan inte kan låta bli att imponeras av gruppens hårdföra deaththrash.

För att ta till en gammal uttjatad kliché. Amoral är som att köpa en Volvo, kvalitativt och ett säkert kort, men det är ju roligare att köra en Porsche. Som i det här fallet då skulle kunna symboliseras av The Haunted.