Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Kotipelto
Waiting for the dawn, 2002
Skivbolag: Century Media
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-05-20
Hemsida: www.kotipelto.com

Frågan är varför man väntar sig något fräscht och spännande varje gång en framstående bandmedlem ger sig ut på soloutflykt. I 90% av fallen låter soloplattan precis som något moderbandet kunde ha spelat in. Precis detta är vad som gäller när Stratovarius vokalist Timo Kotipelto provar sina egna vingar. Det enda som skiljer "Waiting for the dawn" från Stratovarius är att han antagligen inte fått igenom texttemat om Egypten i bandet.

Omkring sig i studion har Timo haft en hel del skickliga musiker, läser man biografin noga namedroppas Finlands finest plus några andra välrenommerade power metalonanister. Därmed är hela skivan skickligt framförd, från minsta bakgrundspip till fläskig baskagge. Kotipelto har påtat ihop ett antal helt ok power metalstycken. Precis som vanligt är de bästa tonattackerna placerade i början på albumet, vilket leder till att det inte riktigt håller hela vägen ut.

Det catchy riffet i Travel trough time kan säkerligen lura in några intet ont anande tonåringar i tyskofilsmeten och schlagermusiken i Beginning och Lord of Eternity skäms inte för sig. Att Timo Kotipelto dessutom har en riktigt behaglig pipa gör inte saken sämre. Balladen Beauty has come har goda intentioner, men blir lite seg i längden. Lite synd då en riktigt vass ballad passat albumet utmärkt.

Kotipelto får till sin solodebut helt okej. Även om jag inte bryr mig ett smack om egyptisk mytologi och ingen skulle reagera om det stod Stratovarius på omslaget kommer den här plattan antagligen snurra några varv till.