Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Ninedee
Egoism, 2011
Skivbolag: Dreamnation Studios
Av: Erik Hammarström
Publicerad: 2011-09-20
Hemsida: www.ninedee.com

Ninedee med rötterna inom straight edge-scenen har här slagit sig samman för att spela metal med tydliga elektroniska influenser. Det är musiken från ett nittiotal där kriget mellan syntarna och hårdrockarna var över, och man möttes för att spela industriella tongångar som lät som en framtidsdystopi som kom allt närmare. Trots detta lyckas Ninedee låta förvånansvärt fräscha. Det låter till och med riktigt bra. Riffen svärmar tungt över elektroniska beats och distad sång. Man har klarat sig undan symfonisyntharnas värsta fällor och satsar istället på en råhet som alltför ofta glöms bort av liknande band.

Ninedees största styrka är att de varken försöker var tyngst eller hårdast, de har hittat en mellanväg där det finns utrymme för både känsla och känslor, utan att det för den delen blir till emo. Dock hade jag gärna kunnat stå över vissa delar av gnällsången, ibland verkar vemodet ta över lite väl mycket och bandet är farligt nära att svänga in i Linkin Park-land.

Ska man leta referenser så tänker jag ofta på Laibach utan konstambitioner, eller som ett mindre polerat Rammstein. Men framförallt låter de som något eget i gränslandet mellan det elektroniska och hård metal.

Det här är en platta att festa till som om det aldrig varit 1999.

Kommentera

kulturknutte, 2011-10-09 02:12:22 (85.226.181.12)

Ninedee är tyvärr inte metal även om referensen med hardcore kanske är sann... Sätt er in lite mer i industrisynth, electro mm innan ni drar referenser till ytligheter som rammstein och långsökta saker som laibach. kmfdm, skinny puppy, frontline assembly mfl har mycket mer gemensamt med ninedee än nyss nämnda, för att inte tala om att från metal-sidan blir det snarare referenser till artister som pain än linkin... men som vanligt är de flesta tidningar insnöade på att utgå från gitarren i sin bedömningsgrund. trist. Plattan förtjänar bättre.