Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

EMA
Past Life Martyred Saints, 2011
Skivbolag: Souterrain Transmissions
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-05-20
Hemsida: cameouttanowhere.com

Kontrasten mellan omslaget där EMA (Erika M. Anderson för dem som vill vara korrekta) trendigt poserar i snyggt ljus och med sitt namn som blingbling runt halsen och musiken som finns att hitta på albumet är uppfriskande.

Där skivomslaget tar itu med den moderna musikbranschens ytlighet och brist på innehåll på bekostnad av ett flådigt yttre är tonerna på skivan betydligt mer mörka och mer introverta. ”Past Life Martyred Saints” är en lo-fi-variant av popmusik som vid väl valda tillfällen snubblar in på betydligt mer dissonanta territorier och blir till ylande rock. Det är lager på lager av ljud som kräver sin lyssnare och som tillåts sväva ut i långa spår.

Man kan komma dragandes med mängder av referenser till hur EMA låter när hon sjunger, men det är egentligen inte det som är det viktiga här. Det är själva stämningarna som skapas i den ofta ganska fula ljudbilden som är poängen. Det är att bakom den murriga ytan faktiskt berätta något som är drivkraften och sångerskan och hennes röst känns faktiskt bara som ett redskap på vägen.

Intentionerna är intressanta och i sina bästa stunder är EMA fängslande. Tyvärr saknar hon ett tillräckligt bra låtmaterial för att kunna engagera genom en hel fullängdsplatta. Trots att den bara är nio spår lång.