Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Declan de Barra
Fragments, Footprints & The Forgotten, 2011
Skivbolag: Black Star Foundation
Av: Anna Enkvist
Publicerad: 2011-04-30
Hemsida: www.declandebarra.com

Med en avgrundsdjup röst lovsjunger Declan de Barra det mörker som har omsvept hans liv. Han är född och uppvuxen på Irland men var senare tvungen att flytta till Australien på grund av fattigdom. Redan då lades grunden för det som senare skulle inspirera Declan de Barras musikaliska liv och hans bidrag till genren indie/folk noir.

Öppningsspåret Call To Arms för tankarna till Leonard Cohens First We Take Manhattan. Rösterna, stämningen och ljudbilden påminner skrämmande mycket om varandra samtidigt som de är väldigt olika.

”Fragments, Footprints & The Forgotten” är inget muntert album. Det är mörkt och känsloladdat, avskalat och träffsäkert. de Barras röst, som ömsom låter som ett åskmuller som sedan banar väg till de skyhöga registren, är den viktigaste och mest framträdande delen av den mycket simpla men stämningsfyllda ljudbilden. I en musikvärld där man ofta kan gå vilse i ljudbildernas ogenomträngliga djungler känns det tryggt att veta att det fortfarande finns några som kan det där med att less is more.

En hint om vad man kommer att få höra på ”Fragments, Footprints & The Forgotten” får man redan genom att slänga en snabb blick på omslaget. Inspirerad av gamla fotografier som de Barra sett på immigranter från tidigt 1900-tal formade han idéerna till detta omslag som han beskriver som en emigration som gått snett. Att det här är 2011 års bästa omslagsdesign råder det inga tvivel om.