Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Imperia
Queen of light, 2007
Skivbolag: Massacre Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-07-31
Hemsida: www.myspace.com/imperiaband

Jag tänkte väl det. Efter att ha förvånat till och med mig själv, och tagit närmaste månraket och stigit av precis ovan molnen i en ren kaskadhyllning till Silent Force, power metal när den är som bäst (jag trodde förvisso att svaret på frågan; när är power metal som bäst? skulle vara aldrig), är det dags att landa igen. Hårt. Rakt på ändan. Det ser opera metal-kollektivet Imperia till.

Oj vad jag känner att den här recensionen kommer att bli förutsägbar. Jag är ledsen, ni har hört det förut och kommer garanterat för höra det igen. Egentligen är det inget fel alls på Imperia, men det hela är redan gjort och taget så långt det är möjligt att ta det. Punkt slut. Om jag säger Nigthwish, Evanesence och Within Temptation så vet ni vad det handlar om.

Det är absolut inget fel på Helena Iren Michaelsen och hennes röst heller för den delen, men det hela är så otroligt förutsägbart. Och välproducerat. Inga kanter någonstans, synthmattorna ligger som ett mjukt skyddande lager runt hela produktionen. Atmosfärisk metal läser jag på Imperias hemsida. De glömde att lägga till prefixet ”händelsefattig”. Enda gången det tänder till lite grand är symptomatiskt nog när det blir lite noise över det hela. The Birth of…skildrar, just det, födseln av något. Men vad det är, det vet ingen. Inga gitarrer, ingen sång. Bara atmosfär.

Plötsligt ljuder ett ödligt barnaskri. I bakgrunden börja så sakteliga en kör fylla upp det tomrum som har uppstått. Är det hopp eller förtvivlan kören förkunnar? Ingen vet. Barnet fortsätter gråta. Den något hoppfulla stämningen byts ut mot en mer hotfull ljudbild, något närmar sig. Barnet är i fara! ”You Shall Not Pass!” sade den gamla trollkarlen med stort buskigt skägg och spetsig hatt. Oj, förlåt mig, nu skenade visst fantasin iväg lite grand. Konstiga att man tänker på Sagan om Ringen så fort det blir lite episka stråkar och körer.

Tillbaka till verkligheten. ”Queen Of Light” är ett fullgott hantverk så gott som något. Det är inte spännande för fem öre, men det är behagligt att lyssna på i bakgrunden (som när man spelar Punch Out till Nintendo 8-bit till exempel). Så återigen blir min rekommendation, har du skivor med ovanstående band så bör du även införskaffa ett ex av ”Queen Of Light” för att göra samlingen komplett.